Skapelseberättelsen - en hjärntvätt???!

Eva - vår förebildDen bibliska Eva står som världens mest kända och missbrukade kvinna. Herrens herremän konstruerade en skapelsemyt där Eva, Gudinnans fruktträd och orm tillsammans fick bilda ett trefaldigt ont. En strategi att göra fienden - kvinnan - gudinnan, ful och förfärlig. Samma metod används i krig. För vad är väl patriarkatets övergrepp mot kvinnor annat än historiens längsta anfallskrig?
Kvinnans skuldkänsla uppfinns.
I Adam och Eva - myten slås ordningen fast. Där frambringar en manlig gud universum, befaller Adam att råda över kvinnan och jorden och straffar kvinnan, som ätit av frukten från Kunskapens träd - med smärtor i sitt skapande organ när nytt människoliv spränger fram. Han förbannar marken, Moder Jord. Gud påför Eva skuld och stämplar synden och döden som kvinnans verk. Det är Eva som bjuder på den förbjudna frukten, den som kände livets hemlighet, till Adam. Hennes hår faller fritt - speglar synd och förförelse (alltjämt i vissa länder förbjudet för kvinnor att visa). Kvinnans sexualitet gjordes oren, det kvinnliga könet något att skämmas över. Moder Jord-gudinnan blev skändad.
HUR FÖRSTÖRDES ALLTING???
Gudinnekulturen började att förstöras i och med att ett halvnomadiskt indoeuropeiskt folk kom ridande från norr och öster. Det var ett jägare - och fiskarfolk som drog söderöver och invaderade länderna i Mellersta Östern och Främre Orienten.
Insikten om att männen var med i avlelsen förändrade männens attityd mot kvinnorna. Fallosdyrkan inleddes och kvinnan började betraktas som ett tomt käril avsedd för mannens säd. Denna invasion var givetvis inte en enstaka händelse utan en serie förflyttningar som ägde rum under en period på åtminstone tusen år. De flesta arkeologer menar att invasionerna började senast 2 400 f Kr. Dessa halvnomadiserade folk uppfattade sig själva som överlägsna andra folk, detta genom sin förmåga att erövra kulturellt mer utvecklade folk – d.v.s. gudinnefolken. Indoeuropéernas Gud var en manlig Gud, en stormgud, en gud högst på bergens topp, flammande av ljus och eld. Det tyder på att de tillbett vulkaner som en manifestation av sin Gud. Vi känner igen bilderna från Bibeln
De avsatte drottningarna och ersatte dem med kungar. Ett skickligt sätt att befästa den manlige gudens herravälde. Otaliga myter berättar om en manlig gudom som för det goda ljusets kamp mot en mörk och ondskefull kvinnlig gudom, symboliserad av en orm eller drake. Inkräktarna var fadersorienterade, rörliga, krigiska, ideologiskt himmelsorienterade och likgiltiga för konst. Gudinnorna undertrycktes inte helt utan inlemmades i inkräktarnas religion. Den Stora Gudinnan blev den underdåniga gemålen till inkräktarnas gudar. Den kvinnliga gudomen berövades sina maktattribut vilka gavs till manliga gudar. Solguden, herre över tiden och universum, var i huvudsak maskulin - de falloslika solstrålarna slog ner på moder jord, en manlighet vars strålar genomborrar jorden och får fröna att gro. Solariseringen, den manliga solgudens seger över den kvinnliga mångudinnan... innebar att de kvinnoorienterade cykliska kulterna förföll och att den manliga tanken om lineär historia, som bestod av unika händelser,fick övertaget
Våldtäkt uppträdde för första gången i myterna, och myter i vilka de manliga hjältarna slog ihjäl ormar, symboler för den stora Gudinnan, uppstod. Attributen uppdelades nu, såsom det återspeglas i den grekiska mytologin, på flera gudinnor. Detroniseringen fullbordades och avslutades av judarna, de kristna och muslimerna. Den manliga gudomen fick nu den mest framträdande platsen. Kvinnans rättigheter började undertryckas och mannen gjordes till överhuvud och härskare.